CMR-konventionen – fullständig text
Svensk text enligt Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968. Texten återges här för studium och konsultation.
Inledning
De Fördragsslutande Parterna, Vilka erkänner önskvärdheten av enhetliga
regler rörande villkoren i avtal
om internationell godsbefordran på väg,
särskilt såvitt angår de skriftliga handlingar
som brukas vid sådan befordran
samt fraktförarens ansvarighet, Har överenskommit följande:
KAPITEL I Tillämpningsområde
Artikel 1
1. Denna konvention äger tillämpning
på varje avtal om godsbefordran med
fordon på väg mot vederlag, när orten
för godsets mottagande till befordran
och bestämmelseorten, såsom de angivits
i avtalet, är belägna i skilda stater,
av vilka åtminstone den ena är en fördragsslutande.
stat. Vad nu sagts gäller
oavsett parternas hemvist och nationalitet.
2. I denna konvention förstås med
»fordon» sådana motorfordon, sammansatta
fordon, släpfordon och påhängsvagnar,
som avses i artikel 4 i konventionen
den 19 september 1949 rörande
vägtrafik.
3. Denna konvention gäller även när
befordran som faller inom dess tillämpningsområde
utföres av stater eller
statliga inrättningar eller organisationer.
4. Denna konvention äger icke tilllämpning a)
på befordran, som utföres i enlighet
med internationella överenskommelser
om postbefordran; b) på begravningstransport; c) på befordran av flyttsaker. 5. De Fördragsslutande Parterna förbinder
sig att icke genom särskilda
överenskommelser mellan två eller flera
av dem avtala om annan ändring i
denna konvention än som avser att från
dess tillämpning undantaga gemensam
gränstrafik eller att för befordran, som
uteslutande utföres inom deras territorier,
medge användning av fraktsedel,
som är bärare av rätt till godset.
Artikel 2
1. Fraktas fordon med pålastat gods
under del av befordringen till sjöss,
med järnväg, på inlandsvattenväg eller
med luftfartyg utan att godset — frånsett
fall då artikel 14 är tillämplig —
lossas från fordonet, äger denna konvention
likväl tillämpning på befordringen
i dess helhet. I den mån det styrkes,
att förlust, minskning eller skada
eller dröjsmål med godsets utlämnande,
som inträffat medan godset befordrades
på annat sätt än på väg, icke orsakats av
åtgärd eller underlåtenhet av vägfraktföraren
utan härrör av händelse, som
kunnat inträffa endast under sådan befordran
och på grund av att befordringen
skett på annat sätt än på väg, bestämmes
vägfraktförarens ansvarighet icke
enligt denna konvention utan på det sätt
varpå den andre fraktförarens ansvarighet
skolat bestämmas, därest avtal slutits
mellan avsändaren och sistnämnde
fraktförare om befordran enbart av godset
i enlighet med de tvingande lagregler,
som gäller för befordran av gods
med det ifrågavarande transportmedlet.
Saknas sådana regler, bestämmes emellertid
vägfraktförarens ansvarighet enligt
denna konvention.
2. Är vägfraktföraren tillika fraktförare
med avseende på det andra transportmedlet,
bestämmes hans ansvarighet
likaledes enligt vad i första stycket
sägs och som om hans verksamhet som
vägfraktförare och hans verksamhet
som fraktförare med avseende på det
andra transportmedlet utövats av två
skilda personer.
KAPITEL II Personer för vilka fraktföraren ansvarar
Artikel 3
Vid tillämpning av denna konvention
är fraktföraren ansvarig för vad hos
honom anställd eller annan som han
anlitar för befordringen företager eller
underlåter i tjänsten eller för uppdragets
fullgörande. Fraktföraren svarar
därvid såsom för egen handling eller
underlåtenhet.
KAPITEL III Slutande och fullgörande av fraktavtal
Artikel 4
Fraktavtalet skall bekräftas genom
fraktsedel. Att fraktsedel icke har upprättats
eller icke har föreskrivet innehåll
eller har gått förlorad inverkar
icke på avtalets existens eller giltighet,
och avtalet förblir underkastat bestämmelserna
i denna konvention.
Artikel 5
1. Fraktsedeln skall upprättas i tre
originalexemplar, vilka skall undertecknas
av avsändaren och fraktföraren.
Underskrifterna får vara tryckta eller
ersatta med avsändarens och fraktförarens
stämplar, om lagen i den stat där
fraktsedeln upprättas tillåter detta. Det
första exemplaret överlämnas till avsändaren,
det andra åtföljer godset och
det tredje behålles av fraktföraren.
2. Skall godset lastas på skilda fordon
eller är fråga om olika godsslag eller
om skilda partier, äger avsändaren
eller fraktföraren fordra, att skilda
fraktsedlar utfärdas för varje fordon,
godsslag eller parti.
Artikel 6
1. Fraktsedeln skall innehålla följande
uppgifter: a) ort och dag för utfärdandet; b) avsändarens namn och adress; c) fraktförarens namn och adress; d) ort och dag för godsets mottagande
till befordran samt bestämmelseorten; e)
mottagarens namn och adress; f) gängse benämning på godsets art
och på förpackningssättet samt, i fråga
om farligt gods, dettas allmänt vedertagna
benämning; g) antalet kollin, dessas särskilda
märkning och nummer; h) godsets bruttovikt eller annan
uppgift om dess mängd; i) kostnader hänförliga till befordringen
(frakt, tilläggsavgifter, tullavgifter
och andra kostnader som uppkommer
under tiden från avtalets ingående
till godsets utlämnande); j) erforderliga anvisningar beträffande
tull- och andra formaliteter; k) meddelande att befordringen är
underkastad bestämmelserna i denna
konvention utan hinder av att annat
kan vara avtalat.
2. I förekommande fall skall fraktsedeln
också innehålla följande uppgifter: a)
förbud mot omlastning; b) de kostnader som avsändaren åtager
sig att betala; c) efterkravsbelopp som skall uppbäras
vid godsets utlämnande; d) godsets deklarerade värde samt
belopp motsvarande särskilt intresse av
leveransen; e) avsändarens anvisningar till fraktföraren
rörande försäkring av godset; f) avtalad tid inom vilken befordringen
skall vara fullgjord; g) förteckning över handlingar som
överlämnas till fraktföraren. 3. Parterna äger i fraktsedeln införa
de ytterligare uppgifter som de anser
påkallade.
Artikel 7
1. Avsändaren svarar för all kostnad
och skada som tillskyndas fraktföraren
till följd av oriktighet eller ofullständighet
hos a) uppgifter som nämnes i artikel
6 första stycket b), d), e), f), g), h)
och j); b) uppgifter som nämnes i artikel 6
andra stycket; c) annan uppgift eller anvisning som
avsändaren lämnar för fraktsedelns
upprättande eller för att införas i denna.
2. Har fraktföraren på avsändarens
begäran i fraktsedeln infört uppgift eller
anvisning som sägs i första stycket,
anses han ha handlat för avsändarens
räkning, om annat icke visas.
3. Innehåller fraktsedeln icke meddelande
som avses i artikel 6 första
stycket k), svarar fraktföraren för all
kostnad och skada som därigenom tillskyndas den som äger förfoga över
godset.
Artikel 8
1. Vid mottagandet av godset skall
fraktföraren undersöka a) riktigheten av fraktsedelns uppgifter
om antalet kollin samt om dessas
märkning och nummer; b) godsets och förpackningens synliga
tillstånd. 2. Kan fraktföraren icke med skäliga
medel undersöka riktigheten av de i
första stycket under a) nämnda uppgifterna,
skall han på fraktsedeln teckna
förbehåll härom och ange grunden
för förbehållet. Han skall också ange
grunden för varje förbehåll som han gör
i fråga om godsets och förpackningens
synliga tillstånd. Sådant förbehåll gäller
icke mot avsändaren, om denne icke
uttryckligen har godkänt det på fraktsedeln.
3. Avsändaren äger fordra, att fraktföraren
undersöker godsets bruttovikt
eller på annat sätt angivna mängd. Han
kan även fordra undersökning av kollinas
innehåll. Fraktföraren äger kräva
ersättning för kostnaderna för sådan
undersökning. Resultatet av undersökningen
skall antecknas på fraktsedeln.
Artikel 9
1. Fraktsedeln skall, såvida annat
icke styrkes, gälla som bevis om att
fraktavtal slutits, om avtalsvillkoren och
om fraktförarens mottagande av godset.
2. Har fraktföraren icke tecknat förbehåll
på fraktsedeln samt angivit grunden
för detta, skall, om annat icke styrkes,
godset och dess förpackning antagas
ha varit i gott synligt tillstånd, när
fraktföraren mottog godset, samt antalet
kollin, dessas märkning och nummer
antagas ha överensstämt med uppgifterna
i fraktsedeln.
Artikel 10
Avsändaren svarar gentemot fraktföraren
för sådan skada på person, materiel
eller annat gods och sådana kostnader
som uppkommit till följd av bristfällig
förpackning av godset, om icke
bristfälligheten var synlig eller känd
för fraktföraren, när denne mottog godset,
och fraktföraren ändå underlät att
göra förbehåll därom.
Artikel 11
1. Till uppfyllande av de tullbestämmelser
och andra offentliga föreskrifter
som skall iakttagas innan godset utlämnas
till mottagaren skall avsändaren
foga erforderliga handlingar till fraktsedeln
eller ställa sådana handlingar till
fraktförarens förfogande samt lämna
fraktföraren de upplysningar som denne
begär. 2. Fraktföraren är icke skyldig att
undersöka, huruvida dessa handlingar
och upplysningar är riktiga eller fullständiga.
Avsändaren svarar gentemot
fraktföraren för skada som uppkommer
till följd av att sådan handling eller
upplysning saknas eller är ofullständig
eller oriktig, utom då fel eller försummelse
ligger fraktföraren till last. 3. Fraktföraren bär samma ansvar
som en kommissionär för följderna av
att de handlingar som är omnämnda i
fraktsedeln och som åtföljer denna eller
överlämnats till honom går förlorade
eller används oriktigt. Den ersättning
som han har att utge får dock
icke överstiga vad som skolat utgå, om
godset gått förlorat.
Artikel 12
1. Avsändaren äger förfoga över godset,
särskilt genom att begära hos fraktföraren
att godset stoppas under befordringen,
att bestämmelseorten ändras eller att godset utlämnas till annan
mottagare än den som angivits i fraktsedeln.
2. Denna rätt upphör, när det andra
exemplaret av fraktsedeln överlämnas
till mottagaren eller denne gör gällande
sin rätt enligt artikel 13 första stycket.
Från denna tidpunkt skall fraktföraren
rätta sig efter mottagarens anvisningar.
3. Rätten att förfoga över godset tillkommer
dock mottagaren så snart fraktsedeln
upprättats, om avsändaren infört
föreskrift därom i fraktsedeln. 4. Har mottagaren under utövande
av sin rätt att förfoga över godset givit
anvisning om att det skall utlämnas till
annan person, äger denne ej anvisa annan
mottagare. 5. Förfoganderätten får utövas endast
under följande villkor: a) att avsändare eller, i fall som avses
i tredje stycket, mottagare som vill
utöva denna rätt företer det första
exemplaret av fraktsedeln, på vilket
de nya anvisningarna till fraktföraren
tecknats, samt gottgör fraktföraren för
kostnad och skada som följer av anvisningarnas
utförande;
b) att utförandet av de nya anvisningarna
är möjligt vid den tidpunkt
när de når den som skall efterkomma
dem och varken hindrar den normala
utövningen av fraktförarens verksamhet
eller medför skada för avsändare
eller mottagare av annan sändning; c) att anvisningarna icke leder till
delning av sändningen. 6. Kan fraktföraren på grund av bestämmelserna
i femte stycket b) icke
efterkomma erhållen anvisning, skall
han härom omedelbart underrätta den
som meddelat anvisningen. 7. Fraktförare som underlåtit att efterkomma
anvisning, vilken meddelats
enligt bestämmelserna i denna artikel,
eller som utfört sådan anvisning utan
att fordra, att det första exemplaret av
fraktsedeln företes, är ansvarig gentemot
den som därigenom tillskyndats
skada.
Artikel 13
1. Sedan godset kommit fram till bestämmelseorten
äger mottagaren fordra
att fraktföraren mot kvitto utlämnar
det andra exemplaret av fraktsedeln
samt godset till honom. Utrönes det att
godset gått förlorat eller har godset ej
kommit fram vid utgången av den i artikel
19 nämnda fristen, äger mottagaren
gentemot fraktföraren i eget namn
göra gällande de rättigheter som följer
av fraktavtalet.
2. Mottagare vilken gör gällande rätt
som tillkommer honom enligt första
stycket, skall betala det belopp som
framgår av fraktsedeln. I fall av tvist
härom är fraktföraren icke skyldig att
utlämna godset, om mottagaren icke
ställer säkerhet.
Artikel 14
1. Är eller blir det av någon orsak
före godsets ankomst till bestämmelseorten
omöjligt att fullgöra avtalet på
sätt fraktsedeln anger, skall fraktföraren
begära anvisning från den som enligt
artikel 12 äger förfoga över godset.
2. Om emellertid omständigheterna
medger att befordringen utföres på annat
sätt än fraktsedeln anger och fraktföraren
icke kunnat inom skälig tid erhålla
anvisning från den som enligt artikel
12 äger förfoga över godset, åligger
det fraktföraren att vidtaga de åtgärder
som synes honom bäst tillgodose dennes
intresse.
Artikel 15
1. Föreligger efter godsets ankomst
till bestämmelseorten hinder för dess
utlämnande, skall fraktföraren begära
anvisning från avsändaren. Vägrar mottagaren
att taga emot godset, äger avsändaren
förfoga över detta utan att
förete det första exemplaret av fraktsedeln.
2. Mottagaren äger, trots att han vägrat
mottaga godset, påfordra dess utlämnande
så länge fraktföraren icke erhållit
annan anvisning från avsändaren. 3. Uppstår hinder för utlämnandet
efter det att mottagaren med begagnande
av sin rätt enligt artikel 12 tredje
stycket givit anvisning om att godset
skall utlämnas till annan, skall vid tilllämpning
av första och andra styckena
av förevarande artikel mottagaren anses
som avsändare och den andre som
mottagare.
Artikel 16
1. Fraktföraren har rätt till ersättning
för kostnad som han haft för att
inhämta anvisning eller efterkomma
mottagen anvisning, om kostnaden icke
uppkommit till följd av hans fel eller
försummelse. 2. I fall som avses i artikel 14 första
stycket eller artikel 15 äger fraktföraren
genast lossa godset för dens räkning
som äger förfoga däröver. Efter
lossningen skall befordringen anses avslutad.
Fraktföraren skall därefter förvara
godset åt den andre. Han äger
dock anförtro godset åt tredje man och
svarar i sådant fall endast för att denne
väljes med tillbörlig omsorg. Godset
häftar alltjämt för de belopp som
framgår av fraktsedeln samt för varje
annan kostnad.
3. Fraktföraren äger sälja godset utan
att invänta anvisning från den som äger
förfoga över det, om godset är utsatt
för snar förstörelse eller dess tillstånd
ger anledning därtill eller kostnaden
för dess förvaring icke står i rimligt
förhållande till dess värde. Han äger
också i annat fall sälja godset, om han
icke inom skälig tid från den som äger
förfoga över godset erhållit annan anvisning
som han skäligen får anses skyldig
att efterkomma.
4. Har godset sålts med tillämpning
av denna artikel, skall köpeskillingen
efter avdrag för de kostnader för vilka
godset häftar tillställas den som ägde
förfoga över godset, överstiger dessa
kostnader köpeskillingen, äger fraktföraren
rätt till ersättning för mellanskillnaden.
5. Förfarandet vid försäljning bestämmes
av lag eller sedvana på den
ort där godset finnes.
KAPITEL IV Fraktförarens ansvarighet
Artikel 17
1. Fraktföraren är ansvarig för sådan
förlust eller minskning av godset
och sådan skada därpå som inträffar
under tiden mellan godsets mottagande
till befordran och dess utlämnande
samt för dröjsmål med utlämnandet. 2. Fraktföraren är dock fri från ansvarighet,
om förlusten, minskningen,
skadan eller dröjsmålet orsakats antingen
av fel eller försummelse av den
berättigade eller av sådan anvisning
från denne som icke föranletts av fraktförarens
fel eller försummelse eller av
godsets bristfälliga beskaffenhet eller
av förhållande, som fraktföraren icke
kunnat undvika och vars följder han
icke kunnat förebygga.
3. Fraktföraren kan icke till befrielse
från ansvarighet åberopa vare sig
bristfällighet hos det fordon som han
använder för befordringen eller fel eller
försummelse av den från vilken han
kan ha hyrt fordonet eller av dennes
folk. 4. Under de förutsättningar som anges
i artikel 18 andra till femte styckena
är fraktföraren fri från ansvarighet,
om förlusten, minskningen eller
skadan härrör av den särskilda risk
som är förbunden med ett eller flera av
följande förhållanden: a) användning av öppet fordon utan
presenning, när detta transportsätt uttryckligen
avtalats och angivits i fraktsedeln; b)
felande eller bristfällig förpackning
av gods, som på grund av sin egen
beskaffenhet är utsatt för minskning eller
skada när det icke är förpackat eller
är bristfälligt förpackat; c) handhavande, lastning, stuvning
eller lossning av godset som ombesörjts
av avsändaren, mottagaren eller person,
som handlar för avsändarens eller mottagarens
räkning; d) sådan beskaffenhet hos visst slag
av gods som medför att godset är särskilt
utsatt för fara att gå förlorat,
minskas eller skadas, i synnerhet genom
bräckning, rost, inre självförstöring,
uttorkning, läckage, normalt svinn
eller angrepp av skadeinsekter eller
gnagare; e) ofullständig eller felaktig märkning
eller numrering av kollina; f) befordran av levande djur. 5. Är fraktföraren enligt denna artikel
icke ansvarig för viss eller vissa av
de omständigheter som medverkat till
förlusten, minskningen, skadan eller
dröjsmålet, svarar han endast i den utsträckning
som de förhållanden för vilka
han enligt denna artikel är ansvarig
har medverkat till förlusten, minskningen,
skadan eller dröjsmålet.
Artikel 18
1. Bevisskyldigheten för att förlust,
minskning, skada eller dröjsmål orsakats
av förhållande som anges i artikel
17 andra stycket åvilar fraktföraren. 2. Visar fraktföraren att förlust,
minskning eller skada att döma av föreliggande
omständigheter kan härröra
av en eller flera av de särskilda
risker som nämnes i artikel 17 fjärde
stycket, skall den antagas härröra därav.
Motparten äger dock föra bevisning
om att förlusten, minskningen eller
skadan i verkligheten icke vare sig
helt eller delvis är att tillskriva sådan
risk. 3. Antagande enligt andra stycket får
icke göras i fall som avses i artikel 17
fjärde stycket a), därest fråga är om
onormalt stor minskning eller om förlust
av hela kollin. 4. Sker befordringen med fordon som
är utrustat med särskild anordning för
att skydda godset mot inverkan av
värme, kyla, temperaturväxlingar eller
luftens fuktighet, äger fraktföraren icke
till befrielse från ansvarighet åberopa
bestämmelsen i artikel 17 fjärde stycket
d), om han icke visar att alla åtgärder
blivit vidtagna, som med hänsyn
till omständigheterna åvilar honom
i fråga om val, underhåll och användning
av anordningen, samt att han
följt de särskilda anvisningar som kan
ha meddelats honom. 5. Fraktföraren äger icke till befrielse
från ansvarighet åberopa bestämmelsen
i artikel 17 fjärde stycket f),
om han icke visar att alla åtgärder
blivit vidtagna, som med hänsyn till
omständigheterna normalt åvilar honom,
samt att han följt de särskilda anvisningar
som kan ha meddelats honom.
Artikel 19
Dröjsmål med utlämnandet föreligger,
när godset icke utlämnats inom avtalad
tid eller, om särskild tid ej avtalats,
när den tid som åtgått för befordringen
överskrider vad som med hänsyn till omständigheterna skäligen bör
medges en omsorgsfull fraktförare. I
fråga om dellast skall därvid särskilt
beaktas den tid som kräves, för att i
sedvanlig ordning samla full last.
Artikel 20
1. Om godset icke utlämnats inom
trettio dagar efter utgången av avtalad
tid eller, om särskild tid ej avtalats,
inom sextio dagar från det fraktföraren
mottog godset till befordran, äger den
berättigade anse godset som förlorat
utan att behöva förebringa annan bevisning
härför.
2. Den berättigade kan, när han mottager
gottgörelse för att godset gått förlorat,
skriftligen begära att omedelbart
bli underrättad i händelse godset skulle
komma tillrätta inom loppet av ett år
från det ersättningen utbetalades. Skriftlig
bekräftelse på att sådan begäran
framställts skall lämnas honom. 3. Inom trettio dagar från det han erhållit
underrättelse som nu sagts kan
den berättigade påfordra, att godset utlämnas
till honom mot att han erlägger
de belopp som framgår av fraktsedeln
och återbetalar den gottgörelse
han uppburit, minskad med den kostnadsersättning
som kan ha inräknats
däri, men utan inskränkning i den rätt
till gottgörelse för dröjsmål med utlämnandet
som han kan ha enligt artikel
23 och, i förekommande fall, artikel 26. 4. Framställes ej begäran som sägs
i andra stycket eller lämnas icke någon
anvisning inom den i tredje stycket
nämnda trettiodagarsfristen eller
kommer godset icke tillrätta förrän
mer än ett år förflutit från det ersättningen
utbetalades, äger fraktföraren
förfoga över godset i överensstämmelse
med lagen på den ort där godset finnes.
Artikel 21
Har godset utlämnats till mottagaren
utan uttagande av efterkrav, som fraktföraren skolat uppbära enligt fraktavtalet,
är fraktföraren skyldig att hålla
avsändaren skadeslös intill efterkravets
belopp, fraktföraren dock obetaget att
söka sitt åter av mottagaren.
Artikel 22
1. Överlämnar avsändaren gods av
farlig beskaffenhet till fraktföraren,
skall han underrätta denne om farans
särskilda art och, om nödvändigt, ange
de försiktighetsmått som skall vidtagas.
Har sådan underrättelse icke intagits i
fraktsedeln, ankommer det på avsändaren
eller mottagaren att på annat sätt
styrka, att fraktföraren ägde kännedom
om den särskilda arten av den fara som
var förbunden med befordringen av
godset. 2. Gods av farlig beskaffenhet, om
vars farlighet fraktföraren icke erhållit
kännedom enligt första stycket av denna
artikel, kan fraktföraren när och
var som helst lossa, förstöra eller oskadliggöra
utan att bli ersättningsskyldig.
Avsändaren är ansvarig för all kostnad,
förlust eller skada som uppkommer till
följd av godsets avlämnande till befordran
eller till följd av dess befordran.
Artikel 23
1. Är fraktföraren på grund av bestämmelserna
i denna konvention skyldig
att utge ersättning för förlust eller
minskning av gods, beräknas ersättningen
efter det värde godset vid tiden
för dess mottagande till befordran hade
på den ort där det mottogs till befordran.
2. Godsets värde bestämmes efter
börspriset eller, om sådant pris saknas,
efter marknadspriset eller, om inte heller
sådant pris finnes, efter det gängse
värdet av gods av samma slag och beskaffenhet.
3. Ersättningen får dock icke överstiga
25 francs för kilogram av förlorad
bruttovikt. Med franc förstås guldfranc
med en vikt av 10/31 gram och
0,900 finhet. 4. Härutöver skall frakt, tullavgifter
och andra kostnader med anledning av
befordringen återbetalas, till fullo vid
förlust och proportionsvis vid minskning,
men annan skada ersättes icke.
5. Skada till följd av dröjsmål är
fraktföraren skyldig att ersätta intill
fraktens belopp.
6. Ytterligare ersättning kan fordras
endast om godsets värde eller särskilt
leveransintresse angivits enligt artikel
24 eller artikel 26.
Artikel 24
Avsändaren äger mot erläggande av
överenskommen tilläggsavgift i fraktsedeln
uppge högre värde på godset än
som motsvarar det i artikel 23 tredje
stycket föreskrivna ansvarighetsbeloppet,
och i sådant fall gäller det uppgivna
värdet i stället som sådant belopp.
Artikel 25
1. Vid skada på godset skall fraktföraren
ersätta värdeminskningen, beräknad
efter det enligt artikel 23 första,
andra och fjärde styckena bestämda
värdet av godset. 2. Ersättningen får dock icke överstiga: a)
om hela sändningen minskat i värde
till följd av skadan, det belopp som
skulle ha utgått om sändningen gått
förlorad; b) om blott en del av sändningen
minskat i värde till följd av skadan, det
belopp som skulle ha utgått, om denna
del gått förlorad.
Artikel 26
1. Avsändaren kan genom anteckning
i fraktsedeln och mot erläggande av
överenskommen tilläggsavgift fastställa
ett belopp, som motsvarar det särskilda
intresset av riktigt utlämnande i händelse
godset går förlorat, minskas eller
skadas eller avtalad tid för utlämnandet
överskrides. 2. Har särskilt leveransintresse uppgivits
kan vid sidan av ersättning som
avses i artiklarna 23, 24 och 25 gottgörelse
fordras intill beloppet av det uppgivna
intresset för den ytterligare skada
som visas ha uppkommit.
Artikel 27
1. Den som är berättigad till ersättning
äger fordra ränta på ersättningsbeloppet.
Ränta beräknas efter fem procent
om året och löper från den dag
då skriftligt anspråk på ersättning avsändes
till fraktföraren eller, om sådant
anspråk icke framställts, från den dag
då talan väcktes. 2. Är belopp som ligger till grund för
beräkning av ersättning icke uttryckt i
myntslaget i den stat där betalning kräves,
skall omräkning ske efter den på
betalningsdagen gällande kursen på den
ort där betalning sker.
Artikel 28
1. Kan enligt tillämplig lag förlust,
minskning, skada eller dröjsmål, som
uppkommit under befordran vilken är
underkastad denna konvention, ge upphov
till anspråk på annan grund än avtal,
får fraktföraren åberopa de bestämmelser
i denna konvention som utesluter
hans ansvarighet eller som anger
eller begränsar ersättningens storlek. 2. Framställes på annan grund än avtal
anspråk med anledning av förlust,
minskning, skada eller dröjsmål mot
person, för vilken fraktföraren svarar
enligt artikel 3, äger även sådan person
åberopa de bestämmelser i denna konvention
som utesluter fraktförarens ansvårighet eller som ånger eller begränsar
ersättningens storlek.
Artikel 29
1. Fraktföraren kan icke åberopa de
bestämmelser i detta kapitel vilka utesluter
eller begränsar hans ansvarighet
eller innebär överflyttning av bevisskyldigheten,
om han orsakat skadan uppsåtligen
eller om sådan vårdslöshet ligger
honom till last som likställes med
uppsåt enligt lagen i den stat där talan
väckts.
2. Vad nu sagts gäller även när uppsåt
eller vårdslöshet ådagalagts av någon
som är anställd hos fraktföraren
eller av annan som denne anlitat för
befordringen när den anställde handlar
i tjänsten eller medhjälparen för
uppdragets fullgörande. I sådant fall får
den anställde eller medhjälparen ej
heller med avseende på sin personliga
ansvarighet åberopa de bestämmelser i
detta kapitel vilka nämnts i första stycket.
KAPITEL V Anmärkningar och väckande av talan
Artikel 30
1. Har mottagaren tagit emot godset
utan att ha gemensamt med fraktföraren
undersökt dess tillstånd eller utan
att, när fråga är om synlig minskning
eller skada, senast vid utlämnandet, eller,
när fråga är om minskning eller
skada, som icke var synlig, inom sju
dagar, söndagar och andra allmänna
fridagar oräknade, ha till fraktföraren
framställt anmärkning innefattande en
allmän beskrivning av minskningens eller
skadans art, skall mottagaren, om
annat ej styrkes, antagas ha tagit emot
godset i det tillstånd som angivits i.
fraktsedeln. I fråga om minskning eller
skada, som ej var synlig, skall anmärkningen
göras skriftligen.
2. Har mottagaren och fraktföraren
gemensamt undersökt godsets tillstånd,
får bevisning föras mot vad därvid fastställts
endast när fråga är om minskning
eller skada, som icke var synlig,
och mottagaren avsänt skriftlig anmärkning
till fraktföraren inom sju dagar,
söndagar och andra allmänna fridagar
oräknade, från dagen för undersökningen.
3. Ersättning på grund av dröjsmål
utgår endast om skriftlig anmärkning
blivit avsänd till fraktföraren inom
tjugoen dagar från den dag då godset
ställdes till mottagarens förfogande. 4. Vid beräkning av de tidsfrister
som avses i denna artikel medräknas
icke den dag då godset utlämnades eller,
i förekommande fall, den dag då
det blev undersökt eller ställdes till
mottagarens förfogande. 5. Fraktföraren och mottagaren är
skyldiga att i skälig omfattning underlätta
för varandra att utföra erforderliga
undersökningar.
Artikel 31
1. Talan rörande befordran som är
underkastad denna konvention får upptagas,
förutom vid sådan domstol i fördragsslutande
stat som parterna utsett,
vid domstol i stat, inom vars område
a) svaranden har sitt hemvist, sitt
huvudkontor eller den filial eller agentur
genom vars medverkan fraktavtalet
slutits, eller b) den ort där godset mottogs av
fraktföraren eller bestämmelseorten är
belägen, och får icke väckas vid annan domstol.
2. Är talan som avses i första stycket
av denna artikel anhängig vid en enligt
det stycket behörig domstol eller har
sådan talan avgjorts av dylik domstol,
får ny talan icke väckas mellan samma parter angående samma sak, med
mindre avgörandet av den domstol vid
vilken den första talan väcktes icke kan
verkställas i den stat där den nya talan
väckes.
3. Sedan dom i tvist som avses i första
stycket av denna artikel meddelats av
domstol i fördragsslutande stat och blivit
verkställbar i den staten skall domen
vara verkställbar även i var och
en av de övriga fördragsslutande staterna,
så snart de formföreskrifter bär blivit
uppfyllda som gäller i den fördragsslutande
stat där verkställighet söks.
Sådana formföreskrifter får ej innefatta
möjlighet till omprövning av själva saken.
4. Bestämmelserna i tredje stycket av
denna artikel äger tillämpning på domar,
meddelade efter kontradiktoriskt
förfarande, tredskodomar och av domstol
stadfästa förlikningar men icke på
domar, som är endast interimistiskt
verkställbara, eller på avgöranden, varigenom
kärande, som helt eller delvis
tappat målet, ålagts att på grund härav
utge skadestånd utöver rättegångskostnaden.
5. Säkerhet för kostnad i rättegång
med anledning av befordran som är underkastad
denna konvention får icke
fordras av sådan medborgare i fördragsslutande
stat som har hemvist eller
idkar rörelse med fast driftställe
i sådan stat.
Artikel 32
1. Talan rörande befordran som är
underkastad denna konvention skall
väckas inom ett år. Grundas talan på
uppsåt eller sådan vårdslöshet som enligt
lagen i den stat där talan föres likställes
med uppsåt, gäller dock en frist
om tre år. Preskriptionstiden löper
a) vid minskning, skada eller dröjsmål
från dagen då godset utlämnades
till mottagaren; b) vid förlust från trettionde dagen
efter utgången av avtalad tid för utlämnandet
eller, där särskild tid ej avtalats,
från sextionde dagen efter det
fraktföraren mottog godset till befordran; c)
i annat fall från utgången av en
tid av tre månader från det fraktavtalet
slöts. Den dag från vilken tid för talans
väckande löper medräknas icke i tiden. 2. Skriftligt krav medför uppehåll i
preskriptionstiden intill den dag då
fraktföraren skriftligen bestrider kravet
och återsänder de handlingar som
åtföljt kravet. Medges kravet delvis,
fortsätter preskriptionstiden att löpa endast
med avseende på den del av kravet
som kvarstår som tvistig. Bevisskyldigheten
för att krav eller svar därpå
mottagits eller att handlingar återställts
åvilar den som påstår sådant förhållande.
Förnyat krav rörande samma sak
medför icke uppehåll i preskriptionstiden.
3. Om annat ej följer av bestämmelserna
i andra stycket, tillämpas i frågor
som avser uppehåll i preskriptionstiden
lagen i den stat där talan väckts.
Samma lag tillämpas i frågor som gäller
preskriptionsavbrott. 4. Preskriberad fordran kan ej göras
gällande genom genkäromål eller yrkande
om kvittning.
Artikel 33
Fraktavtalet får innehålla bestämmelse
om att tvist skall avgöras av
skiljemän, om bestämmelsen föreskriver
att skiljemännen skall tillämpa
denna konvention.
KAPITEL VI Bestämmelser om befordran som utföres av flera fraktförare efter varandra
Artikel 34
Utföres befordran på grund av ett
och samma fraktavtal av flera vägfraktförare
efter varandra, är var och en av
dem ansvarig för utförandet av befordringen
i dess helhet. Den andre fraktföraren
och envar av de följande inträder
genom att taga emot godset och
fraktsedeln såsom part i fraktavtalet på
de villkor som anges i fraktsedeln.
Artikel 35
1. Fraktförare, som mottager godset
från föregående fraktförare, skall lämna
denne ett dagtecknat och underskrivet
kvitto. Han skall teckna sitt namn
och sin adress på det andra exemplaret
av fraktsedeln. Finnes anledning
därtill skall han såväl på nämnda exemplar
som på kvittot anteckna förbehåll
av den art som avses i artikel 8 andra
stycket. 2. Bestämmelserna i artikel 9 äger
tillämpning på förhållandet mellan
fraktförare vilka utför befordran efter
varandra.
Artikel 36
Talan om ansvarighet för förlust,
minskning, skada eller dröjsmål på
grund av fraktavtal får, utom när fråga
är om genkäromål eller kvittningsyrkande
i rättegång rörande fordran
grundad på fraktavtalet, föras endast
mot den förste eller den siste fraktföraren
eller mot den fraktförare som
utförde sådan del av befordringen varunder
händelse inträffade vilken orsakade
förlusten, minskningen, skadan
eller dröjsmålet. Talan får samtidigt föras
mot flera av dessa fraktförare.
Artikel 37
Fraktförare, som betalat ersättning
enligt bestämmelserna i denna konvention, kan återkräva ersättningen jämte
ränta och gottgörelse för kostnader av
övriga fraktförare som deltagit i befordringen,
med iakttagande av följande
regler:
a) fraktförare, som är ansvarig för
skadan, skall slutligt bära hela ersättningen,
vare sig denna betalats av honom
själv eller av annan fraktförare; b) har skadan orsakats av omständighet
som är att hänföra till två eller
flera fraktförare, skall envar av dem
bära så mycket av ersättningen som
motsvarar hans ansvarighet; är det icke
möjligt att bestämma fraktförarnas inbördes
ansvarighet, skall varje fraktförare
taga del i ersättningen i förhållande
till den andel av frakten som tillkommer
honom; c) kan det icke utredas vilken fraktförare
ansvarigheten åvilar, fördelas
ersättningsskyldigheten mellan samtliga
fraktförare enligt de under b) angivna
grunderna.
Artikel 38
Är någon av fraktförarna på obestånd,
skall den andel som faller på
honom och som han ej betalat delas
mellan de övriga fraktförarna i förhållande
till deras andelar av frakten.
Artikel 39
1. Fraktförare, mot vilken krav framställes
med stöd av artikel 37 eller artikel
38, kan icke göra gällande att den
fraktförare som framställer kravet ej varit
skyldig att betala det belopp han utgivit,
om detta fastställts av domstol och
den förstnämnde fraktföraren blivit behörigen
underrättad om rättegången
och fått tillfälle att inträda däri. 2. Vill fraktförare föra talan om regress,
skall talan väckas vid behörig
domstol i stat, där någon av de fraktförare
mot vilka talan riktas har sitt
hemvist, sitt huvudkontor eller den filial eller agentur genom vars medverkan
fraktavtalet slutits. Talan får väckas
i samma rättegång mot samtliga
dessa fraktförare.
3. Bestämmelserna i artikel 31 tredje
och fjärde styckena äger motsvarande
tillämpning på avgöranden i mål angående
regressanspråk enligt artiklarna
37 och 38. 4. Bestämmelserna i artikel 32 skall
äga motsvarande tillämpning beträffande
regressanspråk mellan fraktförare.
Preskriptionstiden löper dock antingen
från den dag då avgörande om
den ersättning som skall utgå enligt bestämmelserna
i denna konvention vann
laga kraft eller, om sådant avgörande ej
föreligger, från den dag då betalningskedde.
Artikel 40
Fraktförare äger sinsemellan avtala
om avvikelse från bestämmelserna i
artiklarna 37 och 38.
KAPITEL VII Ogiltighet av avtalsvillkor som strider mot konventionen
Artikel 41
1. Om annat icke följer av vad som
föreskrives i artikel 40 är varje avtalsvillkor
som direkt eller indirekt avviker
från bestämmelserna i denna konvention
ogiltigt. Ogiltigheten av sådant
avtalsvillkor medför icke ogiltighet av
avtalet i övrigt. 2. I synnerhet är sådana villkor ogiltiga
som innebär överlåtelse på fraktföraren
av rätten till utfallande försäkringsbelopp
eller som har liknande
innebörd eller som innebär överflyttning
av bevisskyldigheten.
KAPITEL VIII Slutbestämmelser
Artikel 42
1. Denna konvention står öppen för
undertecknande eller anslutning av
stater, som är medlemmar av Ekonomiska
Kommissionen för Europa, och
av stater, som är berättigade att som
rådgivande deltaga i kommissionens
arbete enligt åttonde stycket av kommissionens
direktiv. 2. Stater, som får deltaga i viss del
av den av Ekonomiska Kommissionen
för Europa bedrivna verksamheten enligt
elfte stycket av kommissionens direktiv,
kan bli Fördragsslutande Parter
i denna konvention genom att ansluta
sig till konventionen sedan denna
trätt i kraft. 3. Konventionen skall stå öppen för
undertecknande till och med den 31
augusti 1956. Därefter skall den stå
öppen för anslutning. 4. Denna konvention skall ratificeras.
5. Ratifikation eller anslutning sker
genom att instrument därom deponeras
hos Förenta Nationernas generalsekreterare.
Artikel 43
1. Denna konvention träder i kraft
på nittionde dagen efter det att fem av
de stater som avses i artikel 42 första
stycket har deponerat sina ratifikationseller anslutningsinstrument. 2. För stat, som ratificerar konventionen
eller ansluter sig därtill efter
det att fem stater deponerat sina ratifikationseller anslutningsinstrument,
träder konventionen i kraft på nittionde
dagen efter det att den staten har
deponerat sitt ratifikations- eller anslutninginstrument.
Artikel 44
1. Fördragsslutande part kan uppsäga
denna konvention genom underrättelse till Förenta Nationernas generalsekreterare.
2. Uppsägning får verkan tolv månader
efter den dag då generalsekreteraren
mottog underrättelse därom.
Artikel 45
Om efter det konventionen trätt i
kraft antalet Fördragsslutande Parter
på grund av uppsägningar nedgår under
fem, upphör konventionen att gälla
från den dag då den sista uppsägningen
får verkan.
Artikel 46
1. Varje stat äger att vid depositionen
av sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument
eller när som helst
därefter genom underrättelse till Förenta
Nationernas generalsekreterare
förklara, att denna konvention skall
vara tillämplig inom alla de territorier
för vilkas internationella angelägenheter
den staten svarar eller inom visst
sådant territorium. Konventionen blir
gällande för varje i underrättelsen
nämnt territorium från nittionde dagen
efter det att generalsekreteraren
mottagit underrättelsen eller, om konventionen
då ännu ej trätt i kraft, från
dagen för dess ikraftträdande. 2. Stat, som enligt första stycket avgivit
förklaring, varigenom konventionen
blir gällande för territorium för
vars internationella angelägenheter den
staten svarar, kan enligt vad som föreskrives
i artikel 44 uppsäga konventionen
särskilt såvitt angår detta territorium.
Artikel 47
Varje tvist mellan två eller flera Fördragsslutande
Parter rörande tolkningen
eller tillämpningen av denna konvention,
vilken parterna ej kan bilägga
genom underhandlingar eller på annat
sätt, kan på begäran av någon av de
berörda Fördragsslutande parterna
hänskjutas till avgörande av Internationella
domstolen.
Artikel 48
1. Fördragsslutande Part kan vid undertecknandet
eller ratificeringen av
denna konvention eller vid anslutningen
till den förklara, att den icke anser
sig bunden av artikel 47 i konventionen.
Andra Fördragsslutande Parter är
icke bundna av artikel 47 i förhållande
till Fördragsslutande Part som gjort
sådant förbehåll. 2. Fördragsslutande Part som gjort
förbehåll enligt första stycket äger när
som helst återtaga förbehållet genom
underrättelse till Förenta Nationernas
generalsekreterare. 3. Annat förbehåll mot denna konvention
är icke tillåtet.
Artikel 49
1. Sedan denna konvention varit i
kraft i tre år, kan envar Fördragsslutande
Part genom underrättelse till
Förenta Nationernas generalsekreterare
begära att en konferens sammankallas
för revision av konventionen. Generalsekreteraren
skall underrätta alla Fördragsslutande
parter om denna framställning
och sammankalla en revisior.
skonferens, under förutsättning att
minst en fjärdedel av de Fördragsslutande
Parterna inom fyra månader från
dagen för generalsekreterarens underrättelse
meddelar honom att de samtycker
till framställningen. 2. Om en konferens sammankallas
enligt föregående stycke, skall generalsekreteraren
underrätta alla Fördragsslutande
parter därom och anmoda
dem att inom tre månader framlägga
de förslag de önskar behandlade av
konferensen. Generalsekreteraren skall
senast tre månader före den dag då
konferensen skall öppnas tillställa
samtliga Fördragsslutande Parter en
preliminär dagordning för konferensen
samt texterna till framlagda förslag. 3. Generalsekreteraren skall till varje
konferens, som sammankallas enligt
denna artikel, inbjuda alla de stater
som avses i artikel 42 första stycket
samt de stater vilka blivit Fördragsslutande
Parter enligt artikel 42 andra
stycket.
Artikel 50
Utöver de underrättelser som nämnts
i artikel 49 skall Förenta Nationernas
generalsekreterare lämna de stater som
avses i artikel 42 första stycket och de
stater vilka blivit Fördragsslutande Parter
enligt artikel 42 andra stycket underrättelse
om: a) ratifikationer och anslutningar
enligt artikel 42; b) de dagar då detta fördrag träder
i kraft enligt artikel 43; c) uppsägningar enligt artikel 44; d) konventionens upphörande enligt
artikel 45; e) underrättelser som mottagits enligt
artikel 46; f) förklaringar och underrättelser
som mottagits enligt artikel 48 första
och andra styckena.
Artikel 51
Efter den 31 augusti 1956 skall originalexemplaret
av denna konvention
deponeras hos Förenta Nationernas generalsekreterare,
som översänder bestyrkta
avskrifter därav till varje stat
som avses i artikel 42 första och andra
styckena. Till bekräftelse varpå undertecknade,
därtill vederbörligen befullmäktigade,
undertecknat denna konvention. Som skedde i Geneve den nittonde
maj nittonhundrafemtiosex i ett enda
exemplar på engelska och franska språken,
vilka båda texter äger lika vitsord.
Signaturprotokoll
Vid undertecknandet av konventionen
om fraktavtalet vid internationell
godsbefordran på väg har undertecknade,
vederbörligen befullmäktigade,
överenskommit om följande förklaring
och precisering: 1. Denna konvention äger icke tilllämpning
på befordran mellan Det Förenade
Konungariket Storbritannien och
Nordirland samt Republiken Irland. 2. Till artikel 1 fjärde stycket. Undertecknade förbinder sig att inleda
underhandlingar för att uppnå
överenskommelser angående avtal om
befordran av flyttsaker och om sammansatt
befordran. Till bekräftelse varpå undertecknade,
därtill vederbörligen befullmäktigade,
undertecknat detta protokoll. Som skedde i Geneve den nittonde
maj nittonhundrafemtiosex i ett enda
exemplar på engelska och franska språken,
vilka båda texter äger lika vitsord.