CMR FastAgency

CMR-konventionen

CMR-konventionen fastställer gemensamma regler för avtal om internationell godstransport på väg.

CMR — Geneva, 19 May 1956
United Nations — No. 5742
UNTS vol. 399, p. 189
International road transport
e-CMR — Additional Protocol 2008

Vad är CMR-konventionen?

Konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg, känd som CMR, ingicks i Genève den 19 maj 1956 och trädde i kraft den 2 juli 1961.

När gäller den?

CMR gäller i allmänhet för godstransport på väg mot ersättning när platsen där godset tas emot och den avsedda leveransplatsen ligger i två olika länder och minst ett av dem är part i konventionen.

Vad reglerar CMR?

Konventionen reglerar transportavtalet, CMR-fraktsedeln, parternas skyldigheter och transportörens ansvar, inklusive regler om förlust, skada och försenad leverans.

CMR-fraktsedeln

Fraktsedeln innehåller grundläggande transportuppgifter såsom avsändare, mottagare, transportör, platser för mottagande och leverans samt en beskrivning av godset.

e-CMR: elektronisk fraktsedel

År 2008 antogs ett tilläggsprotokoll till CMR om elektroniska fraktsedlar. I de stater där protokollet gäller kan fraktsedeln användas elektroniskt enligt de fastställda villkoren.

Officiella texter och källor

Konventionens autentiska texter är på engelska och franska. För den juridiska texten och konventionens aktuella status hänvisas till Förenta nationernas officiella källor.

Den här sidan är endast avsedd som information och ersätter inte konventionens officiella text eller juridisk rådgivning.

CMR-konventionen – fullständig text

Svensk text enligt Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968. Texten återges här för studium och konsultation.

Inledning

De Fördragsslutande Parterna, Vilka erkänner önskvärdheten av enhetliga

regler rörande villkoren i avtal

om internationell godsbefordran på väg,

särskilt såvitt angår de skriftliga handlingar

som brukas vid sådan befordran

samt fraktförarens ansvarighet, Har överenskommit följande:

KAPITEL I Tillämpningsområde

Artikel 1

1. Denna konvention äger tillämpning

på varje avtal om godsbefordran med

fordon på väg mot vederlag, när orten

för godsets mottagande till befordran

och bestämmelseorten, såsom de angivits

i avtalet, är belägna i skilda stater,

av vilka åtminstone den ena är en fördragsslutande.

stat. Vad nu sagts gäller

oavsett parternas hemvist och nationalitet.

2. I denna konvention förstås med

»fordon» sådana motorfordon, sammansatta

fordon, släpfordon och påhängsvagnar,

som avses i artikel 4 i konventionen

den 19 september 1949 rörande

vägtrafik.

3. Denna konvention gäller även när

befordran som faller inom dess tillämpningsområde

utföres av stater eller

statliga inrättningar eller organisationer.

4. Denna konvention äger icke tilllämpning a)

på befordran, som utföres i enlighet

med internationella överenskommelser

om postbefordran; b) på begravningstransport; c) på befordran av flyttsaker. 5. De Fördragsslutande Parterna förbinder

sig att icke genom särskilda

överenskommelser mellan två eller flera

av dem avtala om annan ändring i

denna konvention än som avser att från

dess tillämpning undantaga gemensam

gränstrafik eller att för befordran, som

uteslutande utföres inom deras territorier,

medge användning av fraktsedel,

som är bärare av rätt till godset.

Artikel 2

1. Fraktas fordon med pålastat gods

under del av befordringen till sjöss,

med järnväg, på inlandsvattenväg eller

med luftfartyg utan att godset — frånsett

fall då artikel 14 är tillämplig —

lossas från fordonet, äger denna konvention

likväl tillämpning på befordringen

i dess helhet. I den mån det styrkes,

att förlust, minskning eller skada

eller dröjsmål med godsets utlämnande,

som inträffat medan godset befordrades

på annat sätt än på väg, icke orsakats av

åtgärd eller underlåtenhet av vägfraktföraren

utan härrör av händelse, som

kunnat inträffa endast under sådan befordran

och på grund av att befordringen

skett på annat sätt än på väg, bestämmes

vägfraktförarens ansvarighet icke

enligt denna konvention utan på det sätt

varpå den andre fraktförarens ansvarighet

skolat bestämmas, därest avtal slutits

mellan avsändaren och sistnämnde

fraktförare om befordran enbart av godset

i enlighet med de tvingande lagregler,

som gäller för befordran av gods

med det ifrågavarande transportmedlet.

Saknas sådana regler, bestämmes emellertid

vägfraktförarens ansvarighet enligt

denna konvention.

2. Är vägfraktföraren tillika fraktförare

med avseende på det andra transportmedlet,

bestämmes hans ansvarighet

likaledes enligt vad i första stycket

sägs och som om hans verksamhet som

vägfraktförare och hans verksamhet

som fraktförare med avseende på det

andra transportmedlet utövats av två

skilda personer.

KAPITEL II Personer för vilka fraktföraren ansvarar

Artikel 3

Vid tillämpning av denna konvention

är fraktföraren ansvarig för vad hos

honom anställd eller annan som han

anlitar för befordringen företager eller

underlåter i tjänsten eller för uppdragets

fullgörande. Fraktföraren svarar

därvid såsom för egen handling eller

underlåtenhet.

KAPITEL III Slutande och fullgörande av fraktavtal

Artikel 4

Fraktavtalet skall bekräftas genom

fraktsedel. Att fraktsedel icke har upprättats

eller icke har föreskrivet innehåll

eller har gått förlorad inverkar

icke på avtalets existens eller giltighet,

och avtalet förblir underkastat bestämmelserna

i denna konvention.

Artikel 5

1. Fraktsedeln skall upprättas i tre

originalexemplar, vilka skall undertecknas

av avsändaren och fraktföraren.

Underskrifterna får vara tryckta eller

ersatta med avsändarens och fraktförarens

stämplar, om lagen i den stat där

fraktsedeln upprättas tillåter detta. Det

första exemplaret överlämnas till avsändaren,

det andra åtföljer godset och

det tredje behålles av fraktföraren.

2. Skall godset lastas på skilda fordon

eller är fråga om olika godsslag eller

om skilda partier, äger avsändaren

eller fraktföraren fordra, att skilda

fraktsedlar utfärdas för varje fordon,

godsslag eller parti.

Artikel 6

1. Fraktsedeln skall innehålla följande

uppgifter: a) ort och dag för utfärdandet; b) avsändarens namn och adress; c) fraktförarens namn och adress; d) ort och dag för godsets mottagande

till befordran samt bestämmelseorten; e)

mottagarens namn och adress; f) gängse benämning på godsets art

och på förpackningssättet samt, i fråga

om farligt gods, dettas allmänt vedertagna

benämning; g) antalet kollin, dessas särskilda

märkning och nummer; h) godsets bruttovikt eller annan

uppgift om dess mängd; i) kostnader hänförliga till befordringen

(frakt, tilläggsavgifter, tullavgifter

och andra kostnader som uppkommer

under tiden från avtalets ingående

till godsets utlämnande); j) erforderliga anvisningar beträffande

tull- och andra formaliteter; k) meddelande att befordringen är

underkastad bestämmelserna i denna

konvention utan hinder av att annat

kan vara avtalat.

2. I förekommande fall skall fraktsedeln

också innehålla följande uppgifter: a)

förbud mot omlastning; b) de kostnader som avsändaren åtager

sig att betala; c) efterkravsbelopp som skall uppbäras

vid godsets utlämnande; d) godsets deklarerade värde samt

belopp motsvarande särskilt intresse av

leveransen; e) avsändarens anvisningar till fraktföraren

rörande försäkring av godset; f) avtalad tid inom vilken befordringen

skall vara fullgjord; g) förteckning över handlingar som

överlämnas till fraktföraren. 3. Parterna äger i fraktsedeln införa

de ytterligare uppgifter som de anser

påkallade.

Artikel 7

1. Avsändaren svarar för all kostnad

och skada som tillskyndas fraktföraren

till följd av oriktighet eller ofullständighet

hos a) uppgifter som nämnes i artikel

6 första stycket b), d), e), f), g), h)

och j); b) uppgifter som nämnes i artikel 6

andra stycket; c) annan uppgift eller anvisning som

avsändaren lämnar för fraktsedelns

upprättande eller för att införas i denna.

2. Har fraktföraren på avsändarens

begäran i fraktsedeln infört uppgift eller

anvisning som sägs i första stycket,

anses han ha handlat för avsändarens

räkning, om annat icke visas.

3. Innehåller fraktsedeln icke meddelande

som avses i artikel 6 första

stycket k), svarar fraktföraren för all

kostnad och skada som därigenom tillskyndas den som äger förfoga över

godset.

Artikel 8

1. Vid mottagandet av godset skall

fraktföraren undersöka a) riktigheten av fraktsedelns uppgifter

om antalet kollin samt om dessas

märkning och nummer; b) godsets och förpackningens synliga

tillstånd. 2. Kan fraktföraren icke med skäliga

medel undersöka riktigheten av de i

första stycket under a) nämnda uppgifterna,

skall han på fraktsedeln teckna

förbehåll härom och ange grunden

för förbehållet. Han skall också ange

grunden för varje förbehåll som han gör

i fråga om godsets och förpackningens

synliga tillstånd. Sådant förbehåll gäller

icke mot avsändaren, om denne icke

uttryckligen har godkänt det på fraktsedeln.

3. Avsändaren äger fordra, att fraktföraren

undersöker godsets bruttovikt

eller på annat sätt angivna mängd. Han

kan även fordra undersökning av kollinas

innehåll. Fraktföraren äger kräva

ersättning för kostnaderna för sådan

undersökning. Resultatet av undersökningen

skall antecknas på fraktsedeln.

Artikel 9

1. Fraktsedeln skall, såvida annat

icke styrkes, gälla som bevis om att

fraktavtal slutits, om avtalsvillkoren och

om fraktförarens mottagande av godset.

2. Har fraktföraren icke tecknat förbehåll

på fraktsedeln samt angivit grunden

för detta, skall, om annat icke styrkes,

godset och dess förpackning antagas

ha varit i gott synligt tillstånd, när

fraktföraren mottog godset, samt antalet

kollin, dessas märkning och nummer

antagas ha överensstämt med uppgifterna

i fraktsedeln.

Artikel 10

Avsändaren svarar gentemot fraktföraren

för sådan skada på person, materiel

eller annat gods och sådana kostnader

som uppkommit till följd av bristfällig

förpackning av godset, om icke

bristfälligheten var synlig eller känd

för fraktföraren, när denne mottog godset,

och fraktföraren ändå underlät att

göra förbehåll därom.

Artikel 11

1. Till uppfyllande av de tullbestämmelser

och andra offentliga föreskrifter

som skall iakttagas innan godset utlämnas

till mottagaren skall avsändaren

foga erforderliga handlingar till fraktsedeln

eller ställa sådana handlingar till

fraktförarens förfogande samt lämna

fraktföraren de upplysningar som denne

begär. 2. Fraktföraren är icke skyldig att

undersöka, huruvida dessa handlingar

och upplysningar är riktiga eller fullständiga.

Avsändaren svarar gentemot

fraktföraren för skada som uppkommer

till följd av att sådan handling eller

upplysning saknas eller är ofullständig

eller oriktig, utom då fel eller försummelse

ligger fraktföraren till last. 3. Fraktföraren bär samma ansvar

som en kommissionär för följderna av

att de handlingar som är omnämnda i

fraktsedeln och som åtföljer denna eller

överlämnats till honom går förlorade

eller används oriktigt. Den ersättning

som han har att utge får dock

icke överstiga vad som skolat utgå, om

godset gått förlorat.

Artikel 12

1. Avsändaren äger förfoga över godset,

särskilt genom att begära hos fraktföraren

att godset stoppas under befordringen,

att bestämmelseorten ändras eller att godset utlämnas till annan

mottagare än den som angivits i fraktsedeln.

2. Denna rätt upphör, när det andra

exemplaret av fraktsedeln överlämnas

till mottagaren eller denne gör gällande

sin rätt enligt artikel 13 första stycket.

Från denna tidpunkt skall fraktföraren

rätta sig efter mottagarens anvisningar.

3. Rätten att förfoga över godset tillkommer

dock mottagaren så snart fraktsedeln

upprättats, om avsändaren infört

föreskrift därom i fraktsedeln. 4. Har mottagaren under utövande

av sin rätt att förfoga över godset givit

anvisning om att det skall utlämnas till

annan person, äger denne ej anvisa annan

mottagare. 5. Förfoganderätten får utövas endast

under följande villkor: a) att avsändare eller, i fall som avses

i tredje stycket, mottagare som vill

utöva denna rätt företer det första

exemplaret av fraktsedeln, på vilket

de nya anvisningarna till fraktföraren

tecknats, samt gottgör fraktföraren för

kostnad och skada som följer av anvisningarnas

utförande;

b) att utförandet av de nya anvisningarna

är möjligt vid den tidpunkt

när de når den som skall efterkomma

dem och varken hindrar den normala

utövningen av fraktförarens verksamhet

eller medför skada för avsändare

eller mottagare av annan sändning; c) att anvisningarna icke leder till

delning av sändningen. 6. Kan fraktföraren på grund av bestämmelserna

i femte stycket b) icke

efterkomma erhållen anvisning, skall

han härom omedelbart underrätta den

som meddelat anvisningen. 7. Fraktförare som underlåtit att efterkomma

anvisning, vilken meddelats

enligt bestämmelserna i denna artikel,

eller som utfört sådan anvisning utan

att fordra, att det första exemplaret av

fraktsedeln företes, är ansvarig gentemot

den som därigenom tillskyndats

skada.

Artikel 13

1. Sedan godset kommit fram till bestämmelseorten

äger mottagaren fordra

att fraktföraren mot kvitto utlämnar

det andra exemplaret av fraktsedeln

samt godset till honom. Utrönes det att

godset gått förlorat eller har godset ej

kommit fram vid utgången av den i artikel

19 nämnda fristen, äger mottagaren

gentemot fraktföraren i eget namn

göra gällande de rättigheter som följer

av fraktavtalet.

2. Mottagare vilken gör gällande rätt

som tillkommer honom enligt första

stycket, skall betala det belopp som

framgår av fraktsedeln. I fall av tvist

härom är fraktföraren icke skyldig att

utlämna godset, om mottagaren icke

ställer säkerhet.

Artikel 14

1. Är eller blir det av någon orsak

före godsets ankomst till bestämmelseorten

omöjligt att fullgöra avtalet på

sätt fraktsedeln anger, skall fraktföraren

begära anvisning från den som enligt

artikel 12 äger förfoga över godset.

2. Om emellertid omständigheterna

medger att befordringen utföres på annat

sätt än fraktsedeln anger och fraktföraren

icke kunnat inom skälig tid erhålla

anvisning från den som enligt artikel

12 äger förfoga över godset, åligger

det fraktföraren att vidtaga de åtgärder

som synes honom bäst tillgodose dennes

intresse.

Artikel 15

1. Föreligger efter godsets ankomst

till bestämmelseorten hinder för dess

utlämnande, skall fraktföraren begära

anvisning från avsändaren. Vägrar mottagaren

att taga emot godset, äger avsändaren

förfoga över detta utan att

förete det första exemplaret av fraktsedeln.

2. Mottagaren äger, trots att han vägrat

mottaga godset, påfordra dess utlämnande

så länge fraktföraren icke erhållit

annan anvisning från avsändaren. 3. Uppstår hinder för utlämnandet

efter det att mottagaren med begagnande

av sin rätt enligt artikel 12 tredje

stycket givit anvisning om att godset

skall utlämnas till annan, skall vid tilllämpning

av första och andra styckena

av förevarande artikel mottagaren anses

som avsändare och den andre som

mottagare.

Artikel 16

1. Fraktföraren har rätt till ersättning

för kostnad som han haft för att

inhämta anvisning eller efterkomma

mottagen anvisning, om kostnaden icke

uppkommit till följd av hans fel eller

försummelse. 2. I fall som avses i artikel 14 första

stycket eller artikel 15 äger fraktföraren

genast lossa godset för dens räkning

som äger förfoga däröver. Efter

lossningen skall befordringen anses avslutad.

Fraktföraren skall därefter förvara

godset åt den andre. Han äger

dock anförtro godset åt tredje man och

svarar i sådant fall endast för att denne

väljes med tillbörlig omsorg. Godset

häftar alltjämt för de belopp som

framgår av fraktsedeln samt för varje

annan kostnad.

3. Fraktföraren äger sälja godset utan

att invänta anvisning från den som äger

förfoga över det, om godset är utsatt

för snar förstörelse eller dess tillstånd

ger anledning därtill eller kostnaden

för dess förvaring icke står i rimligt

förhållande till dess värde. Han äger

också i annat fall sälja godset, om han

icke inom skälig tid från den som äger

förfoga över godset erhållit annan anvisning

som han skäligen får anses skyldig

att efterkomma.

4. Har godset sålts med tillämpning

av denna artikel, skall köpeskillingen

efter avdrag för de kostnader för vilka

godset häftar tillställas den som ägde

förfoga över godset, överstiger dessa

kostnader köpeskillingen, äger fraktföraren

rätt till ersättning för mellanskillnaden.

5. Förfarandet vid försäljning bestämmes

av lag eller sedvana på den

ort där godset finnes.

KAPITEL IV Fraktförarens ansvarighet

Artikel 17

1. Fraktföraren är ansvarig för sådan

förlust eller minskning av godset

och sådan skada därpå som inträffar

under tiden mellan godsets mottagande

till befordran och dess utlämnande

samt för dröjsmål med utlämnandet. 2. Fraktföraren är dock fri från ansvarighet,

om förlusten, minskningen,

skadan eller dröjsmålet orsakats antingen

av fel eller försummelse av den

berättigade eller av sådan anvisning

från denne som icke föranletts av fraktförarens

fel eller försummelse eller av

godsets bristfälliga beskaffenhet eller

av förhållande, som fraktföraren icke

kunnat undvika och vars följder han

icke kunnat förebygga.

3. Fraktföraren kan icke till befrielse

från ansvarighet åberopa vare sig

bristfällighet hos det fordon som han

använder för befordringen eller fel eller

försummelse av den från vilken han

kan ha hyrt fordonet eller av dennes

folk. 4. Under de förutsättningar som anges

i artikel 18 andra till femte styckena

är fraktföraren fri från ansvarighet,

om förlusten, minskningen eller

skadan härrör av den särskilda risk

som är förbunden med ett eller flera av

följande förhållanden: a) användning av öppet fordon utan

presenning, när detta transportsätt uttryckligen

avtalats och angivits i fraktsedeln; b)

felande eller bristfällig förpackning

av gods, som på grund av sin egen

beskaffenhet är utsatt för minskning eller

skada när det icke är förpackat eller

är bristfälligt förpackat; c) handhavande, lastning, stuvning

eller lossning av godset som ombesörjts

av avsändaren, mottagaren eller person,

som handlar för avsändarens eller mottagarens

räkning; d) sådan beskaffenhet hos visst slag

av gods som medför att godset är särskilt

utsatt för fara att gå förlorat,

minskas eller skadas, i synnerhet genom

bräckning, rost, inre självförstöring,

uttorkning, läckage, normalt svinn

eller angrepp av skadeinsekter eller

gnagare; e) ofullständig eller felaktig märkning

eller numrering av kollina; f) befordran av levande djur. 5. Är fraktföraren enligt denna artikel

icke ansvarig för viss eller vissa av

de omständigheter som medverkat till

förlusten, minskningen, skadan eller

dröjsmålet, svarar han endast i den utsträckning

som de förhållanden för vilka

han enligt denna artikel är ansvarig

har medverkat till förlusten, minskningen,

skadan eller dröjsmålet.

Artikel 18

1. Bevisskyldigheten för att förlust,

minskning, skada eller dröjsmål orsakats

av förhållande som anges i artikel

17 andra stycket åvilar fraktföraren. 2. Visar fraktföraren att förlust,

minskning eller skada att döma av föreliggande

omständigheter kan härröra

av en eller flera av de särskilda

risker som nämnes i artikel 17 fjärde

stycket, skall den antagas härröra därav.

Motparten äger dock föra bevisning

om att förlusten, minskningen eller

skadan i verkligheten icke vare sig

helt eller delvis är att tillskriva sådan

risk. 3. Antagande enligt andra stycket får

icke göras i fall som avses i artikel 17

fjärde stycket a), därest fråga är om

onormalt stor minskning eller om förlust

av hela kollin. 4. Sker befordringen med fordon som

är utrustat med särskild anordning för

att skydda godset mot inverkan av

värme, kyla, temperaturväxlingar eller

luftens fuktighet, äger fraktföraren icke

till befrielse från ansvarighet åberopa

bestämmelsen i artikel 17 fjärde stycket

d), om han icke visar att alla åtgärder

blivit vidtagna, som med hänsyn

till omständigheterna åvilar honom

i fråga om val, underhåll och användning

av anordningen, samt att han

följt de särskilda anvisningar som kan

ha meddelats honom. 5. Fraktföraren äger icke till befrielse

från ansvarighet åberopa bestämmelsen

i artikel 17 fjärde stycket f),

om han icke visar att alla åtgärder

blivit vidtagna, som med hänsyn till

omständigheterna normalt åvilar honom,

samt att han följt de särskilda anvisningar

som kan ha meddelats honom.

Artikel 19

Dröjsmål med utlämnandet föreligger,

när godset icke utlämnats inom avtalad

tid eller, om särskild tid ej avtalats,

när den tid som åtgått för befordringen

överskrider vad som med hänsyn till omständigheterna skäligen bör

medges en omsorgsfull fraktförare. I

fråga om dellast skall därvid särskilt

beaktas den tid som kräves, för att i

sedvanlig ordning samla full last.

Artikel 20

1. Om godset icke utlämnats inom

trettio dagar efter utgången av avtalad

tid eller, om särskild tid ej avtalats,

inom sextio dagar från det fraktföraren

mottog godset till befordran, äger den

berättigade anse godset som förlorat

utan att behöva förebringa annan bevisning

härför.

2. Den berättigade kan, när han mottager

gottgörelse för att godset gått förlorat,

skriftligen begära att omedelbart

bli underrättad i händelse godset skulle

komma tillrätta inom loppet av ett år

från det ersättningen utbetalades. Skriftlig

bekräftelse på att sådan begäran

framställts skall lämnas honom. 3. Inom trettio dagar från det han erhållit

underrättelse som nu sagts kan

den berättigade påfordra, att godset utlämnas

till honom mot att han erlägger

de belopp som framgår av fraktsedeln

och återbetalar den gottgörelse

han uppburit, minskad med den kostnadsersättning

som kan ha inräknats

däri, men utan inskränkning i den rätt

till gottgörelse för dröjsmål med utlämnandet

som han kan ha enligt artikel

23 och, i förekommande fall, artikel 26. 4. Framställes ej begäran som sägs

i andra stycket eller lämnas icke någon

anvisning inom den i tredje stycket

nämnda trettiodagarsfristen eller

kommer godset icke tillrätta förrän

mer än ett år förflutit från det ersättningen

utbetalades, äger fraktföraren

förfoga över godset i överensstämmelse

med lagen på den ort där godset finnes.

Artikel 21

Har godset utlämnats till mottagaren

utan uttagande av efterkrav, som fraktföraren skolat uppbära enligt fraktavtalet,

är fraktföraren skyldig att hålla

avsändaren skadeslös intill efterkravets

belopp, fraktföraren dock obetaget att

söka sitt åter av mottagaren.

Artikel 22

1. Överlämnar avsändaren gods av

farlig beskaffenhet till fraktföraren,

skall han underrätta denne om farans

särskilda art och, om nödvändigt, ange

de försiktighetsmått som skall vidtagas.

Har sådan underrättelse icke intagits i

fraktsedeln, ankommer det på avsändaren

eller mottagaren att på annat sätt

styrka, att fraktföraren ägde kännedom

om den särskilda arten av den fara som

var förbunden med befordringen av

godset. 2. Gods av farlig beskaffenhet, om

vars farlighet fraktföraren icke erhållit

kännedom enligt första stycket av denna

artikel, kan fraktföraren när och

var som helst lossa, förstöra eller oskadliggöra

utan att bli ersättningsskyldig.

Avsändaren är ansvarig för all kostnad,

förlust eller skada som uppkommer till

följd av godsets avlämnande till befordran

eller till följd av dess befordran.

Artikel 23

1. Är fraktföraren på grund av bestämmelserna

i denna konvention skyldig

att utge ersättning för förlust eller

minskning av gods, beräknas ersättningen

efter det värde godset vid tiden

för dess mottagande till befordran hade

på den ort där det mottogs till befordran.

2. Godsets värde bestämmes efter

börspriset eller, om sådant pris saknas,

efter marknadspriset eller, om inte heller

sådant pris finnes, efter det gängse

värdet av gods av samma slag och beskaffenhet.

3. Ersättningen får dock icke överstiga

25 francs för kilogram av förlorad

bruttovikt. Med franc förstås guldfranc

med en vikt av 10/31 gram och

0,900 finhet. 4. Härutöver skall frakt, tullavgifter

och andra kostnader med anledning av

befordringen återbetalas, till fullo vid

förlust och proportionsvis vid minskning,

men annan skada ersättes icke.

5. Skada till följd av dröjsmål är

fraktföraren skyldig att ersätta intill

fraktens belopp.

6. Ytterligare ersättning kan fordras

endast om godsets värde eller särskilt

leveransintresse angivits enligt artikel

24 eller artikel 26.

Artikel 24

Avsändaren äger mot erläggande av

överenskommen tilläggsavgift i fraktsedeln

uppge högre värde på godset än

som motsvarar det i artikel 23 tredje

stycket föreskrivna ansvarighetsbeloppet,

och i sådant fall gäller det uppgivna

värdet i stället som sådant belopp.

Artikel 25

1. Vid skada på godset skall fraktföraren

ersätta värdeminskningen, beräknad

efter det enligt artikel 23 första,

andra och fjärde styckena bestämda

värdet av godset. 2. Ersättningen får dock icke överstiga: a)

om hela sändningen minskat i värde

till följd av skadan, det belopp som

skulle ha utgått om sändningen gått

förlorad; b) om blott en del av sändningen

minskat i värde till följd av skadan, det

belopp som skulle ha utgått, om denna

del gått förlorad.

Artikel 26

1. Avsändaren kan genom anteckning

i fraktsedeln och mot erläggande av

överenskommen tilläggsavgift fastställa

ett belopp, som motsvarar det särskilda

intresset av riktigt utlämnande i händelse

godset går förlorat, minskas eller

skadas eller avtalad tid för utlämnandet

överskrides. 2. Har särskilt leveransintresse uppgivits

kan vid sidan av ersättning som

avses i artiklarna 23, 24 och 25 gottgörelse

fordras intill beloppet av det uppgivna

intresset för den ytterligare skada

som visas ha uppkommit.

Artikel 27

1. Den som är berättigad till ersättning

äger fordra ränta på ersättningsbeloppet.

Ränta beräknas efter fem procent

om året och löper från den dag

då skriftligt anspråk på ersättning avsändes

till fraktföraren eller, om sådant

anspråk icke framställts, från den dag

då talan väcktes. 2. Är belopp som ligger till grund för

beräkning av ersättning icke uttryckt i

myntslaget i den stat där betalning kräves,

skall omräkning ske efter den på

betalningsdagen gällande kursen på den

ort där betalning sker.

Artikel 28

1. Kan enligt tillämplig lag förlust,

minskning, skada eller dröjsmål, som

uppkommit under befordran vilken är

underkastad denna konvention, ge upphov

till anspråk på annan grund än avtal,

får fraktföraren åberopa de bestämmelser

i denna konvention som utesluter

hans ansvarighet eller som anger

eller begränsar ersättningens storlek. 2. Framställes på annan grund än avtal

anspråk med anledning av förlust,

minskning, skada eller dröjsmål mot

person, för vilken fraktföraren svarar

enligt artikel 3, äger även sådan person

åberopa de bestämmelser i denna konvention

som utesluter fraktförarens ansvårighet eller som ånger eller begränsar

ersättningens storlek.

Artikel 29

1. Fraktföraren kan icke åberopa de

bestämmelser i detta kapitel vilka utesluter

eller begränsar hans ansvarighet

eller innebär överflyttning av bevisskyldigheten,

om han orsakat skadan uppsåtligen

eller om sådan vårdslöshet ligger

honom till last som likställes med

uppsåt enligt lagen i den stat där talan

väckts.

2. Vad nu sagts gäller även när uppsåt

eller vårdslöshet ådagalagts av någon

som är anställd hos fraktföraren

eller av annan som denne anlitat för

befordringen när den anställde handlar

i tjänsten eller medhjälparen för

uppdragets fullgörande. I sådant fall får

den anställde eller medhjälparen ej

heller med avseende på sin personliga

ansvarighet åberopa de bestämmelser i

detta kapitel vilka nämnts i första stycket.

KAPITEL V Anmärkningar och väckande av talan

Artikel 30

1. Har mottagaren tagit emot godset

utan att ha gemensamt med fraktföraren

undersökt dess tillstånd eller utan

att, när fråga är om synlig minskning

eller skada, senast vid utlämnandet, eller,

när fråga är om minskning eller

skada, som icke var synlig, inom sju

dagar, söndagar och andra allmänna

fridagar oräknade, ha till fraktföraren

framställt anmärkning innefattande en

allmän beskrivning av minskningens eller

skadans art, skall mottagaren, om

annat ej styrkes, antagas ha tagit emot

godset i det tillstånd som angivits i.

fraktsedeln. I fråga om minskning eller

skada, som ej var synlig, skall anmärkningen

göras skriftligen.

2. Har mottagaren och fraktföraren

gemensamt undersökt godsets tillstånd,

får bevisning föras mot vad därvid fastställts

endast när fråga är om minskning

eller skada, som icke var synlig,

och mottagaren avsänt skriftlig anmärkning

till fraktföraren inom sju dagar,

söndagar och andra allmänna fridagar

oräknade, från dagen för undersökningen.

3. Ersättning på grund av dröjsmål

utgår endast om skriftlig anmärkning

blivit avsänd till fraktföraren inom

tjugoen dagar från den dag då godset

ställdes till mottagarens förfogande. 4. Vid beräkning av de tidsfrister

som avses i denna artikel medräknas

icke den dag då godset utlämnades eller,

i förekommande fall, den dag då

det blev undersökt eller ställdes till

mottagarens förfogande. 5. Fraktföraren och mottagaren är

skyldiga att i skälig omfattning underlätta

för varandra att utföra erforderliga

undersökningar.

Artikel 31

1. Talan rörande befordran som är

underkastad denna konvention får upptagas,

förutom vid sådan domstol i fördragsslutande

stat som parterna utsett,

vid domstol i stat, inom vars område

a) svaranden har sitt hemvist, sitt

huvudkontor eller den filial eller agentur

genom vars medverkan fraktavtalet

slutits, eller b) den ort där godset mottogs av

fraktföraren eller bestämmelseorten är

belägen, och får icke väckas vid annan domstol.

2. Är talan som avses i första stycket

av denna artikel anhängig vid en enligt

det stycket behörig domstol eller har

sådan talan avgjorts av dylik domstol,

får ny talan icke väckas mellan samma parter angående samma sak, med

mindre avgörandet av den domstol vid

vilken den första talan väcktes icke kan

verkställas i den stat där den nya talan

väckes.

3. Sedan dom i tvist som avses i första

stycket av denna artikel meddelats av

domstol i fördragsslutande stat och blivit

verkställbar i den staten skall domen

vara verkställbar även i var och

en av de övriga fördragsslutande staterna,

så snart de formföreskrifter bär blivit

uppfyllda som gäller i den fördragsslutande

stat där verkställighet söks.

Sådana formföreskrifter får ej innefatta

möjlighet till omprövning av själva saken.

4. Bestämmelserna i tredje stycket av

denna artikel äger tillämpning på domar,

meddelade efter kontradiktoriskt

förfarande, tredskodomar och av domstol

stadfästa förlikningar men icke på

domar, som är endast interimistiskt

verkställbara, eller på avgöranden, varigenom

kärande, som helt eller delvis

tappat målet, ålagts att på grund härav

utge skadestånd utöver rättegångskostnaden.

5. Säkerhet för kostnad i rättegång

med anledning av befordran som är underkastad

denna konvention får icke

fordras av sådan medborgare i fördragsslutande

stat som har hemvist eller

idkar rörelse med fast driftställe

i sådan stat.

Artikel 32

1. Talan rörande befordran som är

underkastad denna konvention skall

väckas inom ett år. Grundas talan på

uppsåt eller sådan vårdslöshet som enligt

lagen i den stat där talan föres likställes

med uppsåt, gäller dock en frist

om tre år. Preskriptionstiden löper

a) vid minskning, skada eller dröjsmål

från dagen då godset utlämnades

till mottagaren; b) vid förlust från trettionde dagen

efter utgången av avtalad tid för utlämnandet

eller, där särskild tid ej avtalats,

från sextionde dagen efter det

fraktföraren mottog godset till befordran; c)

i annat fall från utgången av en

tid av tre månader från det fraktavtalet

slöts. Den dag från vilken tid för talans

väckande löper medräknas icke i tiden. 2. Skriftligt krav medför uppehåll i

preskriptionstiden intill den dag då

fraktföraren skriftligen bestrider kravet

och återsänder de handlingar som

åtföljt kravet. Medges kravet delvis,

fortsätter preskriptionstiden att löpa endast

med avseende på den del av kravet

som kvarstår som tvistig. Bevisskyldigheten

för att krav eller svar därpå

mottagits eller att handlingar återställts

åvilar den som påstår sådant förhållande.

Förnyat krav rörande samma sak

medför icke uppehåll i preskriptionstiden.

3. Om annat ej följer av bestämmelserna

i andra stycket, tillämpas i frågor

som avser uppehåll i preskriptionstiden

lagen i den stat där talan väckts.

Samma lag tillämpas i frågor som gäller

preskriptionsavbrott. 4. Preskriberad fordran kan ej göras

gällande genom genkäromål eller yrkande

om kvittning.

Artikel 33

Fraktavtalet får innehålla bestämmelse

om att tvist skall avgöras av

skiljemän, om bestämmelsen föreskriver

att skiljemännen skall tillämpa

denna konvention.

KAPITEL VI Bestämmelser om befordran som utföres av flera fraktförare efter varandra

Artikel 34

Utföres befordran på grund av ett

och samma fraktavtal av flera vägfraktförare

efter varandra, är var och en av

dem ansvarig för utförandet av befordringen

i dess helhet. Den andre fraktföraren

och envar av de följande inträder

genom att taga emot godset och

fraktsedeln såsom part i fraktavtalet på

de villkor som anges i fraktsedeln.

Artikel 35

1. Fraktförare, som mottager godset

från föregående fraktförare, skall lämna

denne ett dagtecknat och underskrivet

kvitto. Han skall teckna sitt namn

och sin adress på det andra exemplaret

av fraktsedeln. Finnes anledning

därtill skall han såväl på nämnda exemplar

som på kvittot anteckna förbehåll

av den art som avses i artikel 8 andra

stycket. 2. Bestämmelserna i artikel 9 äger

tillämpning på förhållandet mellan

fraktförare vilka utför befordran efter

varandra.

Artikel 36

Talan om ansvarighet för förlust,

minskning, skada eller dröjsmål på

grund av fraktavtal får, utom när fråga

är om genkäromål eller kvittningsyrkande

i rättegång rörande fordran

grundad på fraktavtalet, föras endast

mot den förste eller den siste fraktföraren

eller mot den fraktförare som

utförde sådan del av befordringen varunder

händelse inträffade vilken orsakade

förlusten, minskningen, skadan

eller dröjsmålet. Talan får samtidigt föras

mot flera av dessa fraktförare.

Artikel 37

Fraktförare, som betalat ersättning

enligt bestämmelserna i denna konvention, kan återkräva ersättningen jämte

ränta och gottgörelse för kostnader av

övriga fraktförare som deltagit i befordringen,

med iakttagande av följande

regler:

a) fraktförare, som är ansvarig för

skadan, skall slutligt bära hela ersättningen,

vare sig denna betalats av honom

själv eller av annan fraktförare; b) har skadan orsakats av omständighet

som är att hänföra till två eller

flera fraktförare, skall envar av dem

bära så mycket av ersättningen som

motsvarar hans ansvarighet; är det icke

möjligt att bestämma fraktförarnas inbördes

ansvarighet, skall varje fraktförare

taga del i ersättningen i förhållande

till den andel av frakten som tillkommer

honom; c) kan det icke utredas vilken fraktförare

ansvarigheten åvilar, fördelas

ersättningsskyldigheten mellan samtliga

fraktförare enligt de under b) angivna

grunderna.

Artikel 38

Är någon av fraktförarna på obestånd,

skall den andel som faller på

honom och som han ej betalat delas

mellan de övriga fraktförarna i förhållande

till deras andelar av frakten.

Artikel 39

1. Fraktförare, mot vilken krav framställes

med stöd av artikel 37 eller artikel

38, kan icke göra gällande att den

fraktförare som framställer kravet ej varit

skyldig att betala det belopp han utgivit,

om detta fastställts av domstol och

den förstnämnde fraktföraren blivit behörigen

underrättad om rättegången

och fått tillfälle att inträda däri. 2. Vill fraktförare föra talan om regress,

skall talan väckas vid behörig

domstol i stat, där någon av de fraktförare

mot vilka talan riktas har sitt

hemvist, sitt huvudkontor eller den filial eller agentur genom vars medverkan

fraktavtalet slutits. Talan får väckas

i samma rättegång mot samtliga

dessa fraktförare.

3. Bestämmelserna i artikel 31 tredje

och fjärde styckena äger motsvarande

tillämpning på avgöranden i mål angående

regressanspråk enligt artiklarna

37 och 38. 4. Bestämmelserna i artikel 32 skall

äga motsvarande tillämpning beträffande

regressanspråk mellan fraktförare.

Preskriptionstiden löper dock antingen

från den dag då avgörande om

den ersättning som skall utgå enligt bestämmelserna

i denna konvention vann

laga kraft eller, om sådant avgörande ej

föreligger, från den dag då betalningskedde.

Artikel 40

Fraktförare äger sinsemellan avtala

om avvikelse från bestämmelserna i

artiklarna 37 och 38.

KAPITEL VII Ogiltighet av avtalsvillkor som strider mot konventionen

Artikel 41

1. Om annat icke följer av vad som

föreskrives i artikel 40 är varje avtalsvillkor

som direkt eller indirekt avviker

från bestämmelserna i denna konvention

ogiltigt. Ogiltigheten av sådant

avtalsvillkor medför icke ogiltighet av

avtalet i övrigt. 2. I synnerhet är sådana villkor ogiltiga

som innebär överlåtelse på fraktföraren

av rätten till utfallande försäkringsbelopp

eller som har liknande

innebörd eller som innebär överflyttning

av bevisskyldigheten.

KAPITEL VIII Slutbestämmelser

Artikel 42

1. Denna konvention står öppen för

undertecknande eller anslutning av

stater, som är medlemmar av Ekonomiska

Kommissionen för Europa, och

av stater, som är berättigade att som

rådgivande deltaga i kommissionens

arbete enligt åttonde stycket av kommissionens

direktiv. 2. Stater, som får deltaga i viss del

av den av Ekonomiska Kommissionen

för Europa bedrivna verksamheten enligt

elfte stycket av kommissionens direktiv,

kan bli Fördragsslutande Parter

i denna konvention genom att ansluta

sig till konventionen sedan denna

trätt i kraft. 3. Konventionen skall stå öppen för

undertecknande till och med den 31

augusti 1956. Därefter skall den stå

öppen för anslutning. 4. Denna konvention skall ratificeras.

5. Ratifikation eller anslutning sker

genom att instrument därom deponeras

hos Förenta Nationernas generalsekreterare.

Artikel 43

1. Denna konvention träder i kraft

på nittionde dagen efter det att fem av

de stater som avses i artikel 42 första

stycket har deponerat sina ratifikationseller anslutningsinstrument. 2. För stat, som ratificerar konventionen

eller ansluter sig därtill efter

det att fem stater deponerat sina ratifikationseller anslutningsinstrument,

träder konventionen i kraft på nittionde

dagen efter det att den staten har

deponerat sitt ratifikations- eller anslutninginstrument.

Artikel 44

1. Fördragsslutande part kan uppsäga

denna konvention genom underrättelse till Förenta Nationernas generalsekreterare.

2. Uppsägning får verkan tolv månader

efter den dag då generalsekreteraren

mottog underrättelse därom.

Artikel 45

Om efter det konventionen trätt i

kraft antalet Fördragsslutande Parter

på grund av uppsägningar nedgår under

fem, upphör konventionen att gälla

från den dag då den sista uppsägningen

får verkan.

Artikel 46

1. Varje stat äger att vid depositionen

av sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument

eller när som helst

därefter genom underrättelse till Förenta

Nationernas generalsekreterare

förklara, att denna konvention skall

vara tillämplig inom alla de territorier

för vilkas internationella angelägenheter

den staten svarar eller inom visst

sådant territorium. Konventionen blir

gällande för varje i underrättelsen

nämnt territorium från nittionde dagen

efter det att generalsekreteraren

mottagit underrättelsen eller, om konventionen

då ännu ej trätt i kraft, från

dagen för dess ikraftträdande. 2. Stat, som enligt första stycket avgivit

förklaring, varigenom konventionen

blir gällande för territorium för

vars internationella angelägenheter den

staten svarar, kan enligt vad som föreskrives

i artikel 44 uppsäga konventionen

särskilt såvitt angår detta territorium.

Artikel 47

Varje tvist mellan två eller flera Fördragsslutande

Parter rörande tolkningen

eller tillämpningen av denna konvention,

vilken parterna ej kan bilägga

genom underhandlingar eller på annat

sätt, kan på begäran av någon av de

berörda Fördragsslutande parterna

hänskjutas till avgörande av Internationella

domstolen.

Artikel 48

1. Fördragsslutande Part kan vid undertecknandet

eller ratificeringen av

denna konvention eller vid anslutningen

till den förklara, att den icke anser

sig bunden av artikel 47 i konventionen.

Andra Fördragsslutande Parter är

icke bundna av artikel 47 i förhållande

till Fördragsslutande Part som gjort

sådant förbehåll. 2. Fördragsslutande Part som gjort

förbehåll enligt första stycket äger när

som helst återtaga förbehållet genom

underrättelse till Förenta Nationernas

generalsekreterare. 3. Annat förbehåll mot denna konvention

är icke tillåtet.

Artikel 49

1. Sedan denna konvention varit i

kraft i tre år, kan envar Fördragsslutande

Part genom underrättelse till

Förenta Nationernas generalsekreterare

begära att en konferens sammankallas

för revision av konventionen. Generalsekreteraren

skall underrätta alla Fördragsslutande

parter om denna framställning

och sammankalla en revisior.

skonferens, under förutsättning att

minst en fjärdedel av de Fördragsslutande

Parterna inom fyra månader från

dagen för generalsekreterarens underrättelse

meddelar honom att de samtycker

till framställningen. 2. Om en konferens sammankallas

enligt föregående stycke, skall generalsekreteraren

underrätta alla Fördragsslutande

parter därom och anmoda

dem att inom tre månader framlägga

de förslag de önskar behandlade av

konferensen. Generalsekreteraren skall

senast tre månader före den dag då

konferensen skall öppnas tillställa

samtliga Fördragsslutande Parter en

preliminär dagordning för konferensen

samt texterna till framlagda förslag. 3. Generalsekreteraren skall till varje

konferens, som sammankallas enligt

denna artikel, inbjuda alla de stater

som avses i artikel 42 första stycket

samt de stater vilka blivit Fördragsslutande

Parter enligt artikel 42 andra

stycket.

Artikel 50

Utöver de underrättelser som nämnts

i artikel 49 skall Förenta Nationernas

generalsekreterare lämna de stater som

avses i artikel 42 första stycket och de

stater vilka blivit Fördragsslutande Parter

enligt artikel 42 andra stycket underrättelse

om: a) ratifikationer och anslutningar

enligt artikel 42; b) de dagar då detta fördrag träder

i kraft enligt artikel 43; c) uppsägningar enligt artikel 44; d) konventionens upphörande enligt

artikel 45; e) underrättelser som mottagits enligt

artikel 46; f) förklaringar och underrättelser

som mottagits enligt artikel 48 första

och andra styckena.

Artikel 51

Efter den 31 augusti 1956 skall originalexemplaret

av denna konvention

deponeras hos Förenta Nationernas generalsekreterare,

som översänder bestyrkta

avskrifter därav till varje stat

som avses i artikel 42 första och andra

styckena. Till bekräftelse varpå undertecknade,

därtill vederbörligen befullmäktigade,

undertecknat denna konvention. Som skedde i Geneve den nittonde

maj nittonhundrafemtiosex i ett enda

exemplar på engelska och franska språken,

vilka båda texter äger lika vitsord.

Signaturprotokoll

Vid undertecknandet av konventionen

om fraktavtalet vid internationell

godsbefordran på väg har undertecknade,

vederbörligen befullmäktigade,

överenskommit om följande förklaring

och precisering: 1. Denna konvention äger icke tilllämpning

på befordran mellan Det Förenade

Konungariket Storbritannien och

Nordirland samt Republiken Irland. 2. Till artikel 1 fjärde stycket. Undertecknade förbinder sig att inleda

underhandlingar för att uppnå

överenskommelser angående avtal om

befordran av flyttsaker och om sammansatt

befordran. Till bekräftelse varpå undertecknade,

därtill vederbörligen befullmäktigade,

undertecknat detta protokoll. Som skedde i Geneve den nittonde

maj nittonhundrafemtiosex i ett enda

exemplar på engelska och franska språken,

vilka båda texter äger lika vitsord.

Behöver du upprätta en CMR-fraktsedel?

Med CMR FastAgency kan du fylla i ett CMR online, spara det i ditt arkiv och skriva ut det eller spara det som PDF.

CMR-konventionen på andra språk

Läs CMR-konventionen på de andra tillgängliga språken: